Think outside the box

Jag älskar metaforer så ni får nog stå ut med en del sådana framöver.

Detta inlägg kommer att handla om hus.

Jag minns inte i vilket sammanhang, men för ett tag sen såg jag delar av en italiensk dokumentär om det svenska folket, filmad någon gång på 60- eller 70-talet. Bilden som målades upp av det svenska folket var riktigt tragisk. Vi satt alla och ugglade i våra hus, umgicks väldigt lite med varandra och i fönstrena stod de ensamma gamlingarna vid sina pelargonkrukor och längtade till nästa besök av sina barn och barnbarn...vilket kunde dröja länge...veckor, månader..

Riktigt så illa hoppas jag inte att det är. Men nog är vi ett mer inbundet folk. Kanske har det med kylan att göra. För visst lever vi upp mer på sommaren. Men efter att ha rest i två veckor i Costa Rica så kan jag nu ganska lätt förstå det italienska filmteamet.

Vi sitter i våra boxar.

Var du än befann dig i Costa Rica så satt folk på verandan utanför sina hus och pratade medan de sakta gungade i sina gungstolar.
Att ha dörrarna öppna för andra verkade så naturligt för dem, oavsett om ditt hus var ett plåtskjul eller hade riktiga väggar och tak.

Å andra sidan var det längesen jag såg så många murar och så mycket stängsel med taggtråd som runt vissa av husen i Costa Rica. De såg ut att ha mycket att försvara sig emot.
Motsvarigheten i Sverige syns inte lika mycket. Vi installerar larm och klistrar klistermärken på fönstrena istället.

Så vad vill jag då komma fram till?

Vi lever i en allt mer globaliserad värld, ändå tycker jag att vi stänger in oss och blir själviska. Jag skulle önska att vi öppnade dörrar och fönster ibland och försökte tänka utanför våra invanda banor. Utanför dina boxar - huset där du bor, affären där du handlar.

Tänk längre.

(Jag vet att jag låter präktig men det får ni också stå ut med)

/Hanna, fortsättningsvis från Malmö