Panta Rättvist!

Under vecka 18-20 så har Coop en Panta Rättvist-kampanj i butikerna tillsammans med Kooperation Utan Gränser och Vi-skogen.

Panta dina burkar och flaskor och tryck på den gula Biståndsknappen. Du bidrar då på ett enkelt sätt till både en bättre miljö och en positiv utveckling i Afrika och Latinamerika.

Under kampanjen kommer varje butik sätta upp affischer med info om hur mycket pengar som har samlats in i just din butik. Du kan även få exempel på vad dina kronor och ören kan betyda. Och i några butiker kommer du träffa Solidars biståndsambassadörer som kan berätta mer!

Några exempel:
Tre kronor ger papayafrön till 10 träd.
Fem kronor ger papayafrön till 300 meter träd.


En knapp skillnad för dig - en stor skillnad för fattigdomen!


>> Se den lilla kampanj-filmen här!

Vad är rättvis handel?

Vi börjar denna vecka med frågan:

- Vad är rättvis handel egentligen?

Nätverket rättvis handel svarar såhär på deras webbplats:

"Barnarbete, extremt långa arbetsdagar, hälsofarlig arbetsmiljö, sexuella trakasserier, minimalt betalt...
Bakom de varor som florerar i den dagliga handeln finns ofta berättelser med beskrivningar som dessa. Globaliseringen har lett till utvecklingsmöjligheter för många länder, men inte sällan kommer människor i kläm på vägen. Rättvis handel syftar till att förbättra villkoren för de som producerar de varor vi konsumerar."



"Rättvis handel är inte bistånd - det är ett handelssamarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter, som präglas av öppenhet, ömsesidighet och respekt för alla parter."


>> Läs mer om nätverket här.

Släng inte maten!

Konsumentföreningen Stockholm ordnade ett seminarium på Cirkus den 31 mars kring temat Bäst före! Bra efter?

De har tagit fram tänkvärda lösningar på vad vi kan göra för att minska matavfallet som frestar på miljön och plånboken helt i onödan.

Om du har en stund över, klicka här för att se hela seminariet på SVT play!

Think outside the box

Jag älskar metaforer så ni får nog stå ut med en del sådana framöver.

Detta inlägg kommer att handla om hus.

Jag minns inte i vilket sammanhang, men för ett tag sen såg jag delar av en italiensk dokumentär om det svenska folket, filmad någon gång på 60- eller 70-talet. Bilden som målades upp av det svenska folket var riktigt tragisk. Vi satt alla och ugglade i våra hus, umgicks väldigt lite med varandra och i fönstrena stod de ensamma gamlingarna vid sina pelargonkrukor och längtade till nästa besök av sina barn och barnbarn...vilket kunde dröja länge...veckor, månader..

Riktigt så illa hoppas jag inte att det är. Men nog är vi ett mer inbundet folk. Kanske har det med kylan att göra. För visst lever vi upp mer på sommaren. Men efter att ha rest i två veckor i Costa Rica så kan jag nu ganska lätt förstå det italienska filmteamet.

Vi sitter i våra boxar.

Var du än befann dig i Costa Rica så satt folk på verandan utanför sina hus och pratade medan de sakta gungade i sina gungstolar.
Att ha dörrarna öppna för andra verkade så naturligt för dem, oavsett om ditt hus var ett plåtskjul eller hade riktiga väggar och tak.

Å andra sidan var det längesen jag såg så många murar och så mycket stängsel med taggtråd som runt vissa av husen i Costa Rica. De såg ut att ha mycket att försvara sig emot.
Motsvarigheten i Sverige syns inte lika mycket. Vi installerar larm och klistrar klistermärken på fönstrena istället.

Så vad vill jag då komma fram till?

Vi lever i en allt mer globaliserad värld, ändå tycker jag att vi stänger in oss och blir själviska. Jag skulle önska att vi öppnade dörrar och fönster ibland och försökte tänka utanför våra invanda banor. Utanför dina boxar - huset där du bor, affären där du handlar.

Tänk längre.

(Jag vet att jag låter präktig men det får ni också stå ut med)

/Hanna, fortsättningsvis från Malmö

Tillbaka i Malmö

Efter att ha varit på resande fot i 24 timmar så är nu Linn, Therese, Arbresha, Arife och Hanna tillbaka i Malmö. Olga stannar en vecka till för att besöka Coopesilencio lite till. Vi lämnar en sjuk Claudia på hostelet i San José. Hon ska vidare till Nicaragua. Alexander var heller inte på topp, men skulle flyga till Mexiko idag.

Själv sitter man här jetlaggad och dunderförkyld. Men imorgon är det jobb och tillbaka till verkligheten i Sverige. Vi har varit lite sjuka i omgångar. Jag klarade mig till sista dagen och sparade det värsta till flygresan hem...

Nu ska vi utvärdera vår projektresa och påbörja vår informationskampanj.

Det är nu vi kan gå djupare in och börja diskutera rättvis handel och hållbar utveckling på allvar.

Så fortsätt följa vår blogg!

/Hanna Weiber, Malmö

Fuprovi

Kära läsare,

Idag blev vi hämtade av FUPROVI för att besöka slumområden kring San José. FUPROVI är en icke vinstdrivande organisation som arbetar med bostadsutveckling, och som har funnits i snart 22 år. FUPROVI hjälper människor som är i behov av bostad, och detta genom information, sociala utvecklings aspekter, ansvarighet och eventuellt mikrolån. Centro Cooperativo Sueco (Kooperation Utan Gränser) stödjer FUPROVI.
Områden som vi har besökt under dagen var La Carpio, Las Amelia, Calle Naranjoy Nuestra och Señora del Carmen.
Kåkstaden La Carpio har ett dålig rykte i media, där de sägs vara ett oroligt område med hög kriminalitet. Det problem vi fick kännedom om var bland annat problem med vatten och avlopp, elledningar samt kulturkrocken mellan costaricaner och nicaraguaner.
Vårt första intryck av området var trängsel, dåliga vägar och hur man hade använt allt möjligt material för att bygga sina hus. Och så skräpet. Nere vid floden kom en liten flicka med en stor soppåse som hon glatt kastade ner i vattnet.

Sedan åkte vi till Las Amelia, en annan mindre kåkstad. Förutom en kort vandring igenom området, fick vi möjligheten att träffa två människor som tidigare hade bott på slummen och nu visade oss runt. Det var intressant att höra om deras erfarenheter och reflektioner från slummen till fasta och lagliga bostäder. Under besöket träffade vi även slummens ”FARFAR” som tog emot oss med öppna armar och en blöt puss. Denna 75-årige farbror, som bodde själv med tuffa förutsättningar, hade så mycket energi och kärlek att ge.

Calle Naranjo y Nuestra och Señora del Carmen är områden där man har fått bygga hus, där FUPROVI arrangerat mark, arkitekt, elinstallation och fått människorna att ta initiativ och ansvar. Vilket FUPROVI strävar efter. Kontrasten mellan skjulen i kåkbostäderna och de nybyggda husen i de finare kvarteren var enorm. Har människorna bara en vilja och ett engagemang så är ingenting omöjligt.


/Arife och Arbresha Momcilla, San José

Mer an tusen ord

Imorgon ar var sista dag har i Costa Rica och vi har ett gediget schema fran 9 pa morgonen till 18 pa kvallen. Det kommer bli manga bilder bland kakbostaderna har i San Jose, aven om det nog kommer kannas lite jobbigt att fota.


Hanna, San Jose

Smaskaligt jordbruk - ett mote med en familj

Vi har besokt en smaskalig jordbruksenhet, en finca, som det kallas inom APPTA. En finca motsvarar en familj som ungefar har sju till atta personer. Fincan vi besokte ligger i byn Yorkin. Byn bestar av sju finca's. Varje finca valjer en representant till byradet, och de sju personerna traffas regelbundet. Fran varje byrad sa valjer man en huvudrepresentant till kommitten for det storre geografiska omradet.

Vi traffade tva kvinnor fran smabrukarfamiljen Lopez, Elsa och Lidya. Elsa talade det lokala spraket Bribri, men forstod lite spanska och Lydia talade spanska.

Vi satte oss ner pa farstubron och jag blev inbjuden att sitta ner med dem for att prata lite. Lydia forklarade att familjen har bra kommunikation med APPTA och att de har inflytande i fragor som beror dem. De kan ocksa lyfta fragor genom organisationen. Alla i familjen Lopes arbetar pa de tva finca's som familjen ager. Den vi besokte var en kvarts hektar och de hade ytterligare en finca inne i den storre byn Bol, som lag en bit darifran. I Bol gick Lidyas son i skola, darfor sa var de pa den andra finca under veckorna och pa helgerna bodde de i den finca som vi besokte.


Lidya och Elsa ar overens om att samarbetet med APPTA fungerar bra. APPTA har inte hjalpt familjen med redskap och material, daremot sa har de fatt hjalp med att stalla om jordbruket till ekologiskt jordbruk. De far aven hjalp med prissattning, transport och ovrig administration kring exempelvis certifieringarna.


Vi fragade om fairtrade premien som man som fairtrade producent kan ta del av. Premien gar till hela byn och ska anvandas till gemensamma investeringar. I byn har man exempelvis investerat i en traktor som byn delar.

Tva ganger om aret kommer en inspektor och kontrollerar kvaliten pa produkterna (ex kakao) och de kollar aven hur familjen har det.


Det kandes harmoniskt att tala med familjen Lopez. De hade bra koll pa laget och satt lugnt och stilla och talade oppet om det enkla men harmoniska liv de levde.

Pura Vida!

Therese Skoglund i San Jose

Chokladprovning Bribrí style

Under måndagens tjuvstart på APPTA fick Claudia syn på en skylt som löd "La Casa de Cacao". Vi stannade till och blev varmt välkomnade av Petronilla som tillhör Costa Ricas indianbefolkning Bribrí. I hennes pittoreska chokladfabrik med jordtrampat golv, hängmattor och doften av rostad chocklad från den lilla eldstaden mitt på golvet, berättade hon för oss om sin familj och deras choklad tillverkning. Vi fascinerades av deras tillvaro och kände att detta måste vi visa resten av gruppen. Vi kom överens med Petronilla om att få komma och besöka henne, hela gruppen, på onsdagen.

Resten av gruppen var lyckligt ovetande om vår destination när vi på onsdagmorgonen hoppade av bussen nära Casa de Cacao. Då vi kom in i huset välkomnade Petronilla oss med en Ayote frukt som vi kunde göra oss fina med. Ayote frukten kan nämligen användas som läppstift med sin starka röda färg.

"I vår kultur (Bribrí) används kakaon till tre saker. Näring, medicin och spirituell rengöring"

Kakao plantan har alltid varit viktig för Bribrí folket - något som Petronilla gärna berättar om. Både kakaobönan och barken från trädet använde Bribrí folket som läkemedel, exempelvis kunde man tugga fram en massa som fungerade som första hjälpen vid blödningar. Kakaon fyllde även en viktigt spirituell funktion vid exempelvis barnafödande, då kvinnan och barnet skulle renas.
Familjen tillverkar all choklad själva, på ett träbord i den lilla fabriken.
Efter att bönorna fermenterats, soltorkats och rostats mals dom till kakaopulver. Pulvret tillsammans med kakaosmör och rörsocker ger den färdiga chokladen. Efter denna grundliga demonstration av Petronillas traditionella sätt att tillverka choklad - från frukt till färdig produkt - var det dags att provsmaka. Petronilla smaksätter dessutom sin choklad med allt från svartpeppar och chili till mint och ingefära. Mums!

Claudia & Alex / San José

Mycket av mycket

Tisdagens besök inleddes med en presentation av APPTA på deras anläggning, en timmes bussresa från Puerto Viejo. Edna, exportansvarig på APPTA och även vår guide, berättade bland annat att organisationen består av drygt tusen så kallade 'fincas', det vill säga mindre odlingar som var och en ägs och drivs av en familj. En finca fick vi nöjet att besöka dagen efter, men den upplevelsen får ett eget inlägg.

Vidare berättade Edna om kooperativets relation med familjerna som anslutit sig. Man har bland annat sett till att odlare får hjälp med att omvandla sina fincas från konventionella till ekologiska. Sockerrörssaft till exempel, kan användas både att gödsla med och till att hålla borta sjukdomar och skadedjur. Andra exempel på besprutningsmedel som används är vitlök och chili.


"Här är det svårt att hitta en kvinna som inte jobbar."

På en finca hjälps hela familjen åt med arbetet berättade Edna. Vi frågade om även barnen arbetar. Edna förklarade att eftersom en finca ofta består av en bostad med tillhörande kakao odling till exempel, så är det så att barnen snarare hjälper till med hushållsarbetet än arbetar. Hon betonade också att detta inte påverkar barnens skolnärvaro.



Juice tillverkning är en viktig del av APPTA. Den gula tomatliknande frukten arazá, som både doftar och smakar som en blandning av passionsfrukt, mango och stjärnfrukt, skeppas som koncentrerad juice till Italien och Schweiz där den blandas med socker och vatten för att sedan säljas i butikerna. På APPTA rensas frukten från kärnor och fruktköttet tas tillvara, ett arbete som vi både fick iakkta och delta i.

Även, eller framför allt, kakaofrukt samlas in och bearbetas på APPTAS anläggning. Där fermenteras bönorna i sex dagar, soltorkas i ytterligare några dagar, förpackas och skeppas slutligen iväg. Den färdiga produkten, exempelvis en chokladkaka, tillverkas alltså inte på plats.

Besöket på APPTA var unikt eftersom vi fick möjlighet att ställa frågor som verkligen rör arbetsförhållanden. Att få träffa och tala med de som jobbar där gjorde att, i alla fall jag, kunde stryka några frågetecken. På Coopesilencio var det kooperativa centralt, på AFAORCA det ekologiska och på APPTA arbetet. Vi får veta mycket om mycket och en helhetsbild börjar ta form.

Alexander Falck / San José

Pirates of the caribbean

Hola amigos!!

Tack för alla kommentarer! Vi är ledsna att vi inte hinner svara på era frågor. När vi är tillbaka i Sverige kommer vi bli bättre det lovar vi. =)

Vårt mål med dena resa var att vidga våra vyer, få nya perspektiv och uppleva med alla våra sinnen. Sedan vill vi ju förmedla detta till er därhemma. Vi vill diskutera frågor kring Rättvisemärkt, hållbar konsumtion, ekologi, kooperation etc.

Just nu är vi dessvärre så upptagna med att bara ta in information och flänga omkring. Costa Rica är verkligen den rika kusten! Man fylls av nya intryck hela tiden. Naturen är fantastisk och man blir ständigt påmind om hur viktigt det är att vårt samspel med djur, natur och kultur fungerar.

I nästa inlägg (strax) kommer vi skriva mer om våra upplevelser på Appta.

Sen kommer det fler bilder!

/Hanna Weiber, Puerto Veijo

Tjuvstart på APPTA

Måndagen spenderade vissa i San José och andra, jag och Claudia, åkte i förväg till Puerto Viejo på Karibiska kusten, nära gränsen till Panamá. Vi passade på att reka införmorgondagens besök på Asociación Pequenas Productores de Telamanca vilka odlar bland annat kakao och olika frukter för jos-export. Eftersom ingen svarade på telefon så hyrde vi scooter och gav oss iväg. Detta var en givande resa, man fick uppleva landskapet på ett annat sätt och vi upptäckte ställen som vi kommer att besöka med gruppen (detta återkommer vi med). På APPTA fick vi några provsmaker av all möjligt och vi planerade lite med Edna som skulle bli vår guide.

På hemvägen körde vi ner i en väggrop och ramlade och skrapade oss ordenligt......för reporna i moppen fick vi betala 30 dollar. Givande resa som sagt!

En hälsning till Ludovicos!

Alexander Falck / Puerto Viejo

Manuel Antonio

Costa Rica har idag 35 stycken nationalparker som tacker 11 % av landets yta. Manuel Antonio ar en av de minsta, men ocksa mest besokta. Den ligger precis intill havet med jattevackra strander.

Har kommer lite bilder fran dagens vandring i parken:

Program vecka 2

Har kommer vart schema for Costa Rica vecka 2:

Mandag 13 april - Vi aker fran San Jose till Talamanca-regionen pa andra sidan Costa Rica, till byn Puerto Veijo.

Tisdag 14 april - Vi besoker APPTA - En organisation som stodjer sma producenter i Talamanca-regionen. De har bl.a. Rattvisemarkt-certifierade kakaoplantage.

Onsdag 15 april - En dag till pa APPTA.

Torsdag 16 april - Vi reser tillbaka till San Jose.

Fredag 17 april - Ev besok pa Collin Street Bakery eller nagon annan organisation som jobbar med Fairtrade. Pa kvallen; mote pa Centro Cooperativo Sueco tillsammans med Costa Ricas representant for FLO.

Lordag 18 april - Vi besoker bostadsprojektet FUPROVI, som arbetar i San Jose's kakbostader.

Sondag 19 april - Vi aker hem til Sverige igen. (Alla utom tre som stannar ett tag till.)

Nu kommer snart bussen till san jose!!

Hej sa lange!

Coopesilencio

Info om hur de tanker kring ekologi pa Costa Rica far komma i ett senare inlagg, har kommer istallet lite om det kooperativ vi besokte i tva dagar; Coopesilencio.

Vi visste knappt nagonting om platsen innan vi akte dit. Och resan dit ar en historia for sig (bland annat med stoppet vid det forsvunna huset). Var privatchuaffor korde oss i en minibuss hela vagen fran vart hotell i San Jose till vara bokade "cabinas" pa Coopesilencio. Han hade beraknat att vi skulle vara dar senast 18. Det hann bli sent, morkt, mansken, grusvag, illamaende och flera fragor pa vagen om vi kommit ratt, innan vi tillsist var framme vid 20 pa kvallen. I bergen, pa 2000 meters hojd, nagon timme tidigare hade vi frusit, nar vi narmade oss Quepos borjade den klibbiga varmen smyga sig in genom minibussens oppna fonster.

Vi borjade var vistelse pa Coopesilencio med att (efter en dusch)ansluta oss till den avslutningsfest de holl for ett gang volontarer fran Kanada. Alla i byn var dar. Det var dans och det var karaoke. Och plotsligt sa star hela vart gang pa "scenen" och sjunger ABBAs Dancing Queen for full hals. Ganska genant, men kul.=)

Vad ar da Coopesilencio och varfor var vi dar?
Coopesilencio ar ett kooperativ pa ca 500 personer som bor i en liten liten by i sodra Costa Rica. De har tidigare fatt hjalp och stod fran Kooperation Utan Granser, men i likhet med kaffeplantaget Afaorca sa kan de nu tack vare utbildning och andra katalysatorer sta pa egna ben. Vi var dar for att se hur de jobbar, hur de har anvant den hjalp de har fatt fran Kooperation Utan Granser och vad de planerar infor framtiden.

Kooperativets storsta inkomstkalla var palmoljeplantaget pa over 500 hektar. Om man kanner till problematiken kring skovling av regnskog i Indonesien pga palmolja sa har man formodligen en mycket negativ bild av palmoljeplantage. Pa Coopesilencio har dock inga skogar skovlats och vi larde oss mycket om palmoljan, som ju faktiskt ar en av de vanligaste ingredienserna i vara matvaror och deras plan ar att anvanda oljan till biodiesel. Inkomsten fran palmoljeplantaget ger stod till alla deras andra projekt; kycklingfarmen, garden med kossor, getter och grisar, teak- och eukalyptosodlingar, animal rescue center, affaren i byn, traktorer etc.

Coopesilencio har dessutom en egen valuta, "udis", som enbart cirkulerar inom kooperativet.

Det finns jattemycket mer att beratta!
Som att barnen i byn har potential att bli grymma fotbollsproffs!

Just nu befinner vi oss i Manuel Antonio. Vi har smorjt oss med solskyddsfaktor 45, anda har flera brannt sig. Imorgon vantar nationalparken!

Pura Vida!

Pura Vida ar Costa Ricas livsfilosofi och ledord. Det betyder ungefar det rena, ljuva livet.

Vi tar nog med oss det hem till Sverige.

Alex och Olga mjolkar kossor.

Otroligt sota kalvar.

En skadad kyckling fran kycklingfarmen.

Hela ganget i palmoljeplantaget som tidigare varit bananplantage.

Var guide Juan Carlos visade oss alla mojliga

vaxter och vad de anvands till.

Griseknoen.

Mitt pa dagen... och det ar VARMT.

Ikvall berattar vi mer om ekologi i Costa Rica!

En mening var

Har foljer nagra snabba tankar och minnen fran vara dagar pa Coopesilencio:

Arbresha - Titta, lyssna men ta inte i grejer!

Arife - En isglass fran byns lilla butik var guld vard efter en lang dag i kvav hetta.

Therese - Jag spelade fotboll idag med nagra pojkar i sjuarsaldern och blev tunnlad tre ganger. Har finns talang!

Hanna - Fantastiskt att ha apor, tukaner, ara-papegojor och iguaner som grannar och vakna till djungelns alla laten tidigt pa morgonen.

Linn - En nastan surrealistisk dag med palmer, flodbad, vánlighet och enormt mycket kunskap.

Alex - Jag blev nastan dodad av en giftig padda idag, lyckligtvis vann jag kampen. De "lediga" stunderna har jag spenderat i min hangmatta. Pura vida!

Claudia - Det var helt fantastiskt att fa besoka Coopesilencios wildlife rescue center och se hur de rehabiliterar skadade "spidermonkeys" och papegojor och lara oss om djurens olika forutsattningar har i Costa Rica.

Olga - Efter en lang guidetur har alla trad och buskar, och hela plantaget, fatt ett ansikte, med bade leende och svett.

___

Vi har tagit tusen bilder!! De kommer upp nar vi har hittat ett battre internet.

Det finns mycket att beratta om kooperativet Coopesilencio och det kommer snart mer!

det forsvunna huset

Pa vagen genom bergen fran San José till Coopesilencio stannade vi till for att se pa den fantastiska utsikten. Vi gick ut pa en klippa dar det stod en ensam sang. Var chauffor berattade att det for ett ar sedab funnits ett hur pa platsen men att detta forsvunnit i ett jordskred under den senaste regnperioden.

I Costa rica orsakar regn stora problem, hus och vagar spolas bort och da det ar fattiga som far bygga sina hus pa de mest oatrraktiva platserna ar det darmed de som drabbas varst. De tvingas att bygga hus pa stallen man inte borde bygga.

Aven om utsikten var fantastisk kandes platsen sorglig.

Linn, Coopesilencio

Centro Cooperativo Sueco

Dagen har borjat med ett besok pa Kooperation utan gransers (centro cooperativo sueco) regionkontor i San José. Kooperation utan granser arbetar i latinamerika, asien, afrika och deras regionkontor ligger i Zambia, Kenya och Costa Rica. Den enda svensken pa Costa rica-kontoret ar Ania Janerud. Hon gav oss en presentation av hur Kooperation utan granser arbetar. Det var jatteintressant. Bistand inte handlar om att skanka en sack mat utan att skapa mojligheter for manniskor att sjalva forandra sina liv.

/Hanna och Linn, San José

ekologiskt vs konventionellt

Dagens besok pa Manuels odling gav oss en tydlig bild av den stora skillnaden mellan ekologisk och konventionell odling. Grannen till Manuels ekologiska odling var en konventionell odling och bara genom att svepa med ogat over odlingarna sag man stor skillnad. Pa den ekologiska syntes gronska mellan kaffeplantorna medans det pa den konventionella bara fanns tunn gra gjord.

Bilden forestaller jorden fran den konventionella odlingen (till vanster) och den ekologiska (till hoger). Jorden fran den konventionella odlingen kan narmast beskrivas som sand medan jorden fran den ekologiska odlingen var full av vaxtdelar.

Att ekologisk odling ar det enda hallbara har lange varit sjalvklart for mig, men att fa se hur ett ekologiskt jordbruk fungerar och hur de utnyttjar sina resurser till fullo, utan att slosa gjorde det anmer uppenbart.

/Linn, San José

Forsta dagen i San Jose

Redan vid femtiden imorse var alla uppe och undrade forvirrat vad klockan var, i Sverige, i USA och i Costa Rica... Alex grymtade att vi kunde sova tva timmar till. Efter en frukost bestaende av kaffe och tva pannkakor kom Ania och David for att hamta upp oss.(Ania jobbar pa Kooperation Utan Granser och David arbetar bl.a. med ekologisk odling pa Costa Rica).

Med tva fyrhjulsdrivna bilar akte pa snirkliga vagar till AFAORCA, 1500 meter over havet. Trots att det ibland kandes som att vi skulle behova knuffa pa sa kom vi fram till Cafetería Orgánica ungefar en timme for tidigt. De hade inte oppnat sa vi satte oss pa en liten vagrestaurang for att komplettera pannkakorna och titta pa den vackra utsikten.

Afaorca ar en forening med 25 familjer som jobbar med hela kaffeprocessen fran odling till paketering. Vi hade en guide fran foreningen som heter Manuel. Afaorcas kaffe ar bade ekologiskt och Rattvisemarkt. Tack vare den alltjamt okande produktionen sa har foreningen haft mojlighet att investera i olika hjalpmedel for produktionen. De har sa modern utrustning att aven andra kaffebonder kor i tva timmar for att hyra in sig.

Bland kaffebuskarna pa plantagen odlas aven ekologisk frukt. Traden har tva funktioner; att ge skugga at kaffebuskarna och att fungera som en en extra inkomstkalla till foreningen. Frukten saljs pa en lokal marknad varje lordag. I framtiden hoppas foreningen att de aven ska kunna salja sin egenproducerade marmelad.
Det är viktigt med diversifiering!

Imorgon bar det av till Coopesilencio!

/Therese och Olga, San José

VI AR FRAMME!!

Det blev inget skrivande fran flygplatserna. Vi hittade inga bra datorer. Men resan har gatt bra, forutom att Linn glomde sin jacka pa Kastrup och Alex plan var forsenat med tva timmar. Nu ar det morgon i San José. Faglarna kvittrar utanfor. Himlen ar bla. Och ni far ha overseende med a och o utan prickar.


Kl 8 kommer tva bilar och hamtar oss for att kora oss till Afaorca. Sa ikvall kommer rapport om ett Rattvisemarkt kaffeplantage!

/Hanna Weiber, San José