Tröstad av Gambias chefsdelegat
Nu har det börjat bli riktigt svårt att komma in på Bella Center där klimatmötet hålls. Ungefär 25% av de ackrediterade har blivit tilldelade en sk secondary badge. Lyckligtvis hör jag till dem och har därmed tillträde ett par dagar till. Men på sluttampen är det nästan bara delegaterna som kommer in. Det har visst att göra med att en viss snubbe som kallas Obama ska ha med sig ett hyfsat stort följe…
Om man gillar rock skulle man kunna jämföra känslan som jag känner av att vara här med att vara i en arena med världens bästa rockartister samlade. Här finns mina hjältar. Allt från nobelpristagare till världsberömda forskare till ministrar. Men trots detta känns det svårt att vara glad här när detta spel om planetens framtid som pågår håller på att misslyckas. Det är så många olika låsningar i förhandlingarna och de blir tvungna att avbryta dem gång på gång. Vilket medför att förhandlingarna håller på långt in på natten. Ofta känns mötena som dåliga grupparbeten från skoltiden där de sitter och tillsammans går igenom långa texter ord för ord rad för rad. T.ex. satt delegaterna och argumenterade vilket av orden ”cited” eller ”quoted” som skulle användas i avtalstexten. Till slut sa någon att ”quoted” låter för mycket som Shakespeare varpå skratt bröt ut och man valde ”cited”…
Tröttheten märks i förhandlingarna. Gambia började prata om att de ville ha minskningar med 25 grader. Jag tror nog att de menade utsläppsminskningar med 25% för annars skulle de frysa… Som av en slump träffade jag honom, som visade sig vara Gambias chefdelegat, nyss när jag var som mest frustrerad och uppgiven. Jag bad honom ge mig stöd och han tröstade mig. Lite komiskt egentligen. Kände att det var jag som svensk som borde trösta honom. Han hade varit hemma hos sin familj sammanlagt tre veckor i år pga alla klimatmöten. För att få dem och sig själv att acceptera det brukar han säga till dem att ni kommer se att det kommer vara värt det. När vi får ett bra avtal i Köpenhamn som kommer att rädda vårt land. Jag är orolig för honom för som han sa ”We need a miracle”…
/Erik Köpberg, Solidars ambassadör direkt från Köpenhamn
Nu har det börjat bli riktigt svårt att komma in på Bella Center där klimatmötet hålls. Ungefär 25% av de ackrediterade har blivit tilldelade en sk secondary badge. Lyckligtvis hör jag till dem och har därmed tillträde ett par dagar till. Men på sluttampen är det nästan bara delegaterna som kommer in. Det har visst att göra med att en viss snubbe som kallas Obama ska ha med sig ett hyfsat stort följe…
Om man gillar rock skulle man kunna jämföra känslan som jag känner av att vara här med att vara i en arena med världens bästa rockartister samlade. Här finns mina hjältar. Allt från nobelpristagare till världsberömda forskare till ministrar. Men trots detta känns det svårt att vara glad här när detta spel om planetens framtid som pågår håller på att misslyckas. Det är så många olika låsningar i förhandlingarna och de blir tvungna att avbryta dem gång på gång. Vilket medför att förhandlingarna håller på långt in på natten. Ofta känns mötena som dåliga grupparbeten från skoltiden där de sitter och tillsammans går igenom långa texter ord för ord rad för rad. T.ex. satt delegaterna och argumenterade vilket av orden ”cited” eller ”quoted” som skulle användas i avtalstexten. Till slut sa någon att ”quoted” låter för mycket som Shakespeare varpå skratt bröt ut och man valde ”cited”…
Tröttheten märks i förhandlingarna. Gambia började prata om att de ville ha minskningar med 25 grader. Jag tror nog att de menade utsläppsminskningar med 25% för annars skulle de frysa… Som av en slump träffade jag honom, som visade sig vara Gambias chefdelegat, nyss när jag var som mest frustrerad och uppgiven. Jag bad honom ge mig stöd och han tröstade mig. Lite komiskt egentligen. Kände att det var jag som svensk som borde trösta honom. Han hade varit hemma hos sin familj sammanlagt tre veckor i år pga alla klimatmöten. För att få dem och sig själv att acceptera det brukar han säga till dem att ni kommer se att det kommer vara värt det. När vi får ett bra avtal i Köpenhamn som kommer att rädda vårt land. Jag är orolig för honom för som han sa ”We need a miracle”…
/Erik Köpberg, Solidars ambassadör direkt från Köpenhamn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar